Cheers

Känner ni igen er när jag säger: Kom hem nu! Eller det är jag som bestämmer!
Jag fullkomligt hatar när föräldrarna säger så, som om dom bestämmer allt och självklart vet allt. Dom tror också att om man är under 18 år så kan man inte fatta egna beslut.. nej nej, deras beslut eller idé är såååå mycket bättre än våra.
När man sen frågar varför dom tycker så, så är det bara så. Det finns liksom ingen anledning eller någonting.

Det skulle vara så himla skönt att bo ensam, ingen som bestämmer när man ska komma hem eller varför. Man behöver inga dåliga eller smarta ursäkter för att få göra något utan jag kan bara göra det, helt bara så. Hatar den här åldern, jag vill göra så himla mycket men jag kan inte.
Vid 13 års åldern så kunde man heller inte göra någonting men jag iallafall tänkte inte så mycket på saker, ja gjorde som mamma eller pappa sa och så va det.

Men nu är jag så nära 18 och kan bara vänta på dagen när jag är fri, fast fri är nog fel ord.
För så länge jag bor under samma tak som pappa så bestämmer ju förstås han -.- kan det bli mer fail?
Jag kommer hinna dö innan jag får leva. Irriterande.. ett bra ord kan man tycka! Jag tycker det.



Cheers/ Josse