.

Jag orkar knappt tänka tanken på att jag faktiskt ska upp i morgon också, det är inget jag behöver oroa mig för redan, men ändå kan jag inte koppla bort det. Allt handlar om att förbereda sig. Mentalt, fysiskt. Det spelar ingen roll. På alla sätt, oavsett vad man ska göra. 
Ska jag ut på kvällen så måste jag förbereda mig på att när som helst kunna bli nerslagen och våldtagen. Eller på att missa sista nattbussen med bara någon sekund. 
Ska jag prata i telefon med min livs största kärlek så måste jag förbereda mig på ett svinigt erkännande, eller tragiskt medkännande.
Det gäller att alltid vara på sin vakt!







Peace/ Mollan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0